Gunnar (B-A´s Hot is Not Enough) är en blivande bevakningshund inom svenska försvaret! Han & hans husse Ingemar är medlemmar i samma brukshundsklubb som vi nämligen Herrljunga BK!

Vi har en klubbtidning vid namn TASSEN som kommer ut 3-4 ggr/år & i den har Gunnar en alldeles egen sida (sidor) där han med glimten i ögat rapporterar & filosoferar om sin vardag i Alelund, Remmenedal!

Det är en stort ansvar Gunnar tagit på sig då hans företrädare Dennis skrivit i tidningen under många år!
Men för Gunnar är som ni kommer att förstå ingenting omöjligt ;-)

Övriga familjemedlemmar som nämns i texten är katten Klara & hennes dotter Greta, plastbrorsan Ludde (en terrier), och husse Ingemars barn Tobias & Jenny!

TACK Gunnar & Ingemar för att vi får publicera texten på vår hemsida!
Vi längtar redan till nästa nummer!!!

Eftersom jag inte kan skriva än har jag lärt mig diktamen, så min sekreterare får sköta skriveriet. Jag har tänkt på en sak i detta sammanhang… Om jag dikterar är jag då diktator och bor i en diktatur? Om detta har vi delade meningar – jag och min sekreterare. Skit samma, nu kör vi!

Lördag 19/9
Det började som vanligt med mat, bus, mammahäng och naturbehov. Efter detta inträdde ett bedrägligt lugn i Åkatorp. Jag och mina syskon hade räknat med en lugn dag ihop med Bittan och Bert, men hej vad vi bedrog oss!
Vid 11-tiden rusade en Saab in på gården med två figurer i, som jag tyckte mig ha sett någon gång tidigare. Nu drog cirkusen igång! Dom skulle klappa, lyfta, klämma, känna och nypa på hela min fantastiska 5-kilos kropp. Men vem bryr sig? Det var egentligen ganska mysigt. Efter kollen på hela mig skulle det drickas kaffe och ätas kakor. När det var klart fick de för sig att jag skulle lastas in i bilen och åka hem. Vadå? Jag var ju hemma! Gubben skulle köra och den unga tjejen skulle ha mig i knät på vägen hem. Hon är ganska mysig faktiskt. Men eftersom musiken i bilen var kass, så startade jag en egen konsert som höll på hela vägen till Remmene.
Allt detta som hänt under förmiddagen trodde alla skulle bli en chockupplevelse för mig. Jag lämnade ju morsan, 10 syskon och alla välkända människor, saker och dofter… Lite deppig blev jag förstås, men det gick rätt bra ändå om jag får säga det själv. Helt plötsligt stannade bilen på ett ställe där jag aldrig varit förut och då sa gubben (som har fått för sig att han är chef) att nu är vi hemma. Jag hade tydligen fått ett nytt hem och ny husse! Men det ska nog gå bra! Får jag bara äta, dricka, sova och skita så är jag nöjd.
Väl inomhus träffade jag på två konstiga figurer som husse kallade för katter, för tillfället helt ointressanta. På eftermiddagen körde vi hem henne med det mysiga knät till Vårgårda och jag fick åka ensam i baksätet hela vägen hem. Jennifer heter förresten hon med det mysiga knät. På kvällen förklarar han som tror han är chef att ”nu ska vi se på ”Här är ditt liv” och då får vi se om du kan hålla tätt under 90 min”. Nu började lugnet lägra sig över Alelund och jag blev hänvisad till en soffa intill gubbens säng, för att tillbringa natten där. Trodde han! När han väl hade somnat förflyttade jag mig med smygande rörelser över till hans kudde. Så när han vaknade på morgonen hade han en svart flatvalp på kudden!

Söndag 20/9
Efter första natten med nya flocken har jag redan märkt att gubben har en mat- och sovklocka. Dagen började med ett fruktansvärt oväsen redan klockan 6. Som tur var blev jag utsläppt direkt, blåsan var överfull och det nästan bubblade i öronen. Det var nog den skönaste stunden hittills i mitt liv! Efteråt skulle vi äta frukost båda två. Jag fick mat först, och när han sedan fixade sin passade jag på att lägga en hög på köksgolvet. Det var mycket behagligare än att göra det ute, för där blir man ju våt i arslet. Nog om detta… Efter frukosten gick vi ut på en, vad jag tyckte jättelång, promenad. Den var minst 200 meter åt varje håll! Inte nog med det, han hängde ett snöre runt min hals och skulle bestämma vart, hur och när vi skulle gå! Om detta hade vi delade meningar… När vi kom över stora vägen gav han upp och tog av skiten jag hade runt halsen. (Jag vann!)

V. 39, tisdag. Dagen började med en landsvägspromenad för att titta på bilar, bussar och långtradare på nära håll. Husse trodde väl att det skulle skrämma mig, men hej vad han bedrog sig. En stund senare blev jag ilastad i baksätet på Saaben. Till slut hamnade vi på Doggys kontor där alla tjejerna skulle klappa och kela med mig, vilket faktiskt var ganska behagligt. Jag hade kunnat stanna hela dagen med dem. Gubben påstår att jag är en jädrans tjejmagnet. Till slut slet han mig därifrån och så åkte vi hem till en välbehövlig vilostund under köksbordet.

Fredag. På kvällspromenaden fick jag se något jag aldrig sett förut, de var ulliga, krulliga och sa ”bäää”! Lite läskiga var de, men jag tog mig förbi med livet i behåll.

Lördag. Jag vet inte vem jag har fått min estetiska ådra ifrån, men jag anser nämligen att gubben bör tapetsera om i köket! Alltså har jag börjat riva ner de gamla tapeterna. Det ogillades av Klara (Gretas morsa) som stod i vägen när jag började min attack på väggarna. Det hela avslutades med att jag fick par riktiga slagserier över mitt känsliga bevakningsorgan. (Rambo, släng dig i väggen!) Eftermiddagen gick åt till att bevaka Ahlgrens marmorlager och så välte jag en gammal blomkruka som anföll, då gömde jag mig bakom grannen. När vi kom hem konstaterade jag att Klara och Greta hade ockuperat min campingstuga. De får problem när jag ska leasa ut den nästa helg!

V. 40, måndag. I eftermiddags försökte gubben fixa ett kontrakt till mig i Barcelonas anfallslinje, intill Zlatan. Men deras lagledning tyckte att jag behöver ett par veckor till för att finslipa min bollkänsla och koordination mellan ben och boll. I slutet på oktober blir det nog provspelning. I övrigt förflöt dagen lugnt.

Fredag. Idag fick jag minsann gå hela vägen till Katebo. Men det gick bra för jag tycker själv att jag orkar det mesta nu efter två veckor hos slavdrivaren. Under förmiddagen packade han en massa konstiga saker – min campingstuga! Han förklarade att han skulle på hemvärnsövning och att Zingo skulle låna min stuga. Och till råga på allt blir jag tvungen att tillbringa hela helgen hos ”brorsan”. När vi kom till honom möttes vi av en jättestor hund som heter Bea. Hon var helt otroligt intresserad av mig och när hon undersökt mig färdigt la jag mig under hallsoffan för att få min skönhetssömn. Jag sov så hårt att jag inte märkte när gubben åkte.

V.41, onsdag. Idag kommenderade han reflexväst på, innan vi gick till Katebo. För att jag skulle synas på vägen. Han tog på sig sin reflexjacka och regnbyxor för att inte bli våt. Jag fick minsann inga regnkläder! Men hård och tuff som jag är klarade jag mig utmärkt utan extrautrustning.

Torsdag. Idag har han faktiskt berömt mig för att jag går så bra i koppel! Förutom när jag tar det i munnen och försöker leda honom… När vi skulle ta vår sedvanliga eftermiddagspromenad ösregnade det och åskan gick. Men han gav sig tusan på att vi skulle ut ändå! Efter hemkomsten ställde han upp mig på sitt hemgjorda trimbord och frotterade hela mig med en stor badhandduk. Han öppnade också min mun för att titta på mina tänder, vad det nu skulle vara bra för…

Lördag. I morse när reveljen gick kl. 6 (tidigt tycker jag, normalt tycker han) vaknade vi båda i varsin TV-soffa! Vi hade tydligen somnat tidigt igår kväll och sparat in den långa vandringen till sovrummet.

Söndag. En ovanligt slapp start på dagen. Jag tror det är något särskilt på gång… Efter morgonpromenaden packade han kaffe, muffins, regnkläder och massa annan bråte i en ryggsäck. Vi hamnade i Sjövik, på en betongfabrik där Whoopis husse jobbar. De gamla hundarna tränade vind- och ljudmarkering, spårövergångar och upplet. Själv körde jag miljöträning hela dagen. Gubben lyfte upp mig på smala balkar som jag gick balansgång på, oländig terräng och till slut ett 10 m långt rör som jag sprang igenom fram och tillbaka. Gubben växte nog flera centimeter efter min framfart på fabriksområdet! På hemvägen stensomnade jag i bilen och vaknade inte förrän vi skulle gå ur på hemmaplan.

V. 42, måndag. Usch, vad det är mörkt ute på morgonen numera när vi går ut för morgontömning. Dagen verkade bli en riktig slappardag, men plötsligt startade han dammsugaren! Han försökte suga upp både mig och löven i verandan! Och till råga på allt började han skaka mattor ute på gräsmattan. Jag ville hjälpa till, men han blev sur för det så han slängde en matta rätt i kolan på mig! Då fick han minsann klara sig själv! Jag gick in i köket och tjurade istället…

Tisdag. Dagen började med snöblandat regn, men gubben gick ut ändå och jag var tvungen att följa med för vår gemensamma morgonpink. Efter frukost åkte vi till Vara, via Herrljunga, för att hämta mitt nya tjänstetecken. Med det på mig såg jag ut som en riktigt tuff tjänstehund!

Torsdag. Jag märkte att allt inte var som vanligt när vi gick ut för morgonrastning. Han hade andra kläder på sig och var allmänt småstirrig. Jag märkte snart vart vi var på väg… Vi började med att hämta Tobias och sedan bar det iväg ut på E 20 mot Vara. Jag misstänkte att vi skulle hälsa på morsan. Men vad jag bedrog mig! Vi hamnade på veterinärstationen i Vara. Där kom en gubbe och stack en nål i nacken på mig och en tjej klippte mina klor. När vi äntligen kom iväg därifrån fick jag en välbehövlig siesta i bilen. Helt plötsligt blev jag väckt ur min skönhetssömn, och jag märkte snabbt att vi var hemma hos morsan! Där möttes vi av henne och massa andra hundar. Till slut fick jag busa en stund med mina hemmavarande systrar.

Fredag. På vägen till Katebo regnade det, och på vägen hem kom det något vitt i massor! Jag såg nästan ut som en Border collie när vi äntligen kom hem. Då sa gubben till mig att ”nu har du upplevt ditt första riktiga skitväder! Det är bäst att du vänjer dig, för det kommer mera.” Snö kallade han det… Efter lunchvilan skulle han ta med mig på en tidig kvällspromenad, men när jag såg vädret utanför drog jag i nödbromsen. Hela min image kunde ju gå åt pipsvängen om någon såg regenten gå ut i ovädret utan regnställ! Då tog stora, starka Pettson resolut och lyfte ut mig! (Jo, någon har liknat oss vid Pettson och Findus…) När vi äntligen kom in igen blev jag frotterad med den stora handduken och la mig sedan vid elementet. Ute bra, men hemma vid elementet bäst!

Söndag. Reveljen gick som vanligt kl. 06.00. Jag förstår inte vad vi ska upp och göra så tidigt?! Världen är på väg mot en katastrof - det är -4 och Pettson har inget att göra efter frukosten! Jag hade på förslag att vi skulle sova längre på morgnarna, men han förkastade omedelbart det förslaget och sa att ”på det här stället sover vi inte bort hela dagen”. Här slutade vår morgondiskussion eftersom jag inte hade något bättre att komma med. Det var kallt men myggfritt på dagens första promenad. Pettson tyckte inte alls att det var kallt, men så hade han också hur mycket kläder som helst på sig. Jag fick minsann klara mig med reflexvästen. På förmiddagen var vi på industriområdet Sävelund i Alingsås och tränade bevakning. Jag fick också gå ett jättelångt (10 m) spår! Jag tyckte själv att min debut som spårhund gick bra, men Pettsons mungipor stod helt vågrätt. Trots detta var han nog lite nöjd över min prestation, han skällde inte på mig i alla fall. Så nu är alltså min debut som spårhund avklarad. Dagen avslutades med kvällspromenad och ett spår på fältet med Bengt. Det var andra spåret idag och denna gången log gubben. P.S. Jag är dödstrött!

V. 43, måndag. Pettson fixade en spårlina som var 7,5 m… Egentligen ska den vara 15 m, men han sa att som Tjh-ekipage klarar vi oss med 7,5 m. Jag tror att jag kan trassla in mig även i en kort lina! Sedan fick jag prova ut min första spårsele, och till slut satt den som gjuten på min vackra kropp.

Tisdag. När vi kom till Katebo tog jag direkt en kortare vila på min ordinarie plats i köket. Men jag sov bara med ett öra för att inte missa något gubbarna pratade om. Bland annat skröt Pettson om hur duktig jag är på att gå i koppel. Jag vet vad jag kan, men blev ändå lite generad. Jag tyckte själv att jag växte några cm efter att ha hört hans utläggning om alla mina fördelar. (Nackdelarna talar han inte om) På kvällen körde vi bevakning på klubben, där tog jag mina första ljudfiguranter.

Onsdag. Efter de vanliga morgon rutinerna säger han plötsligt att ”vi ska ut och träna med Zingo och Indy och ikväll är det plutonsmöte på Tånga”. Det var bara att bereda sig på en körig dag innan vi kan anfalla våra kära soffor ikväll! När Zingo och Indy spårat klart gick jag två egna spår, som gick ganska bra om jag får säga det själv. Under kvällen blev jag bortskämd, matad och klappad av de flesta på mötet. Resten av kvällen tillbringade jag sovande på Pettsons jacka, bakom hans stol.

Fredag. Som en parentes kan jag nämna några av de extranamn jag fått av husse, förutom Gunnar. Findus, Boris, Helge, Ludde, Denniz, pappskalle, idiot (och en del namn som inte lämpar sig i tryck) är några namn jag hört under min första månad här. Och när Pettson är riktigt förbannad kan han dra till med Gunnar-Helge Leandersson, och då har jag lärt mig att det är allvar!

Lördag. Morgonrastningen bestod av en långtur, ända in till värmestugan på fältet. På hemvägen mötte vi Yxel och pratade bort en stund. Vi hann även med ett besök på kyrkogården och att hämta ägg hos grannen. Väl hemma slängde jag mig intill min bästa vän, elementet, och somnade som en stock. Till lunch fick jag nya och större mat- och vattenskålar. De var jättestor i jämförelse med de två jag haft tidigare! Mina gamla skålar får ”brorsan” använda när han kommer hit och hälsar på. Han är ju inte så stor och ståtlig som jag, men väldigt gammal. Så jag tycker han borde kallas gammelgubben, eftersom en yngre förmåga har övertagit makten i Alelund.

Söndag. Idag började vintertiden och jag trodde vi skulle sova lite längre på morgonen. Men inte då! Pettson studsade minsann upp som vanligt och frågade mig om jag skulle sova bort hela dagen?! Så det var bara att följa med ner till köket och äta frukost. Efter frukost blev det bara en kort pissrunda. Nu var det nog något extra på gång?! Och dagen blev verkligen något extra… Jag har tillbringat dagen tillsammans med Birgitta på klubben, under tiden stod Pettson ute i ösregn och skrev åt en domare. Det var en händelserik dag med massor av folk som skulle prata och kela med mig och jag fick satt en jämnårig västgötaspetstik på plats, innan hon och hennes matte åkte hem. Nu befinner jag mig på min favoritplats på jorden – under köksbordet intill elementet.